Ligger i min amerikanska säng för sista gången, någonsin typ. Imorgon är sista dagen med mitt rum o på fredag lämnar jag över det till nya Au Pairen. Det känns helt overkligt. Idag har jag plockat o städat undan i princip alla av mina grejor, imorgon är det städningen kvar. Sen ser rummet ut som det gjorde för ett år sedan när jag kom hit som ny. Åh det väcker så mycket känslor. O jag har bara 2 (!!!!!) dagar kvar med mina älskade pojkar där det bara är vi. Det har gått helt för fort. Hur ska jag kunna lämna dem? Denna veckan har de varit extra gosiga mot mig för de vet att jag snart ska lämna, vi har kramats & myst nästan hela tiden. Jag har fått höra ett x-antal gånger att de inte vill att jag ska åka, att jag ska stanna - vilket är både skönt att höra men samtidigt gör de ont. Under detta året har vi kommit så nära varandra, jag har fått se dem utvecklas otroligt mycket o vi har haft så himla roligt tillsammans även fast vi har våra stunder där vi är lite irriterade. Men så är det ju alltid. Jag skulle inte bytt bort detta året mot något, det har gett mig så otroligt mycket o mina pojkar kommer alltid finnas djupt i mitt hjärta. Mina små monkeys, som jag älskar er! <3
Om vi ska gå vidare till vår dag då.. Förutom att jag städat undan allt på rummet hela tiden när jag var ledig (förutom FaceTime med familjen) så har jag o pojkarna myst lite framför en film, målat, ritat o busat. En mysig eftermiddag! Igår var vi på simning för första gången (jag var själv med dem), o det gick jättebra! De var väldans duktiga o jag kände mig så stolt efteråt. Som en mamma nästan. Haha.
Nä nu ska jag ta vara på min sista natt i detta rummet. Imorgon väntas en ny fartfylld dag. P&K
Min ögonsten. Välkomstskylt till nya Au Pairen pågår. 
Det är dessa stunderna som man kommer minnas, som kommer ligga en extra varmt om hjärtat. Tvättkorgen är tydligen bra till mer än bara tvätt..
Ifrån gårdagens simning:
