30 december o massa tankar..

SKULLE PUBLICERATS IGÅR... 
Hejsvejs! 
Känner att det har blivit så mycket ytliga inlägg den senaste o idag har jag så mycket känslor (av olika anledningar) mina vänner, så nu tar vi en tur med min känsliga sida. Så passar det inte er, skrolla då vidare! :-) 

Idag satt jag o kolla igenom min kalender igen, som jag gjort väldigt mycket den senaste tiden för att planera den sista tiden jag faktiskt har kvar. Men det var först idag tanken slog mig att jag har verkligen INTE lång tid kvar. Om två veckor ska jag i princip har packat ihop mitt rum o flyttat ut. Det ger mig en stor klump i magen av ångest. Jag vill inte jag vill inte jag vill inte!!!! Tanken över att jag bara har 19 dagar kvar som Au Pair i denna familjen gör ännu mer ont. Ska jag verkligen lämna mina älskade små pojkar som vet var mina nerver sitter men som på samma gång fyller mitt hjärta med så mycket kärlek? Att man kan älska två små krabater så mycket gör mig tårögd i skrivande stund. Mina små monkeys <3 För mig känns det fortfarande SÅ långt borta tills min resa är över MEN faktan ser annorlunda ut. Som sagt kommer familjens nya Au Pair om typ 2 veckor, vilket jag ser fram emot o tycker ska bli kul - men såklart är det otroligt jobbigt då det betyder att jag lämnar. Jag vet att pojkarna kommer  ha det bra med den nya, det är inte det, det blir bara mentalt jobbigt att veta att pojkarna kommer ha någon annan vid deras sida, jag kommer bli ersatt. Precis som det har varit för de förra Au pairerna innan mig. Men det är så konceptet funkar men jag skulle vilja säga att är man själv inte i samma sits tror jag inte riktigt man förstår, men i alla fall. Det är jobbigt för hjärnkontoret, samma sak som att städa ur rummet. HALLÅ, jag har SÅ mycket grejor här att jag inte vet hur det ska få plats? Jag ska få mina resväskor levererade imorgon. Det är i alla fall en början! Det kommer kännas så konstigt att inte ha kvar detta rummet precis som de kändes konstigt i början att tänka att detta skulle bli mitt. Även fast jag den senaste tiden har börjat längta hem till mitt rum hos mamma, min stora mysiga säng där o allt annat. Slippa denna (sorry) obekväma 90cm säng. Men jag kommer sakna spegeln, jag måste införskaffa mig en sådan hemma. Åh det är så mycket man kommer sakna men även så mycket jag längtar efter där hemma. 

Idag började även jag o mina v-föräldrar prata om min avskedsfest de vill fixa för mig. Det kommer bli efter jag kommer tillbaka från Hawaii, för det ska jag ju också hinna med! O jag ser VÄLDIGT mycket fram emot det!!! Ska bli så nice att ha en vecka o bara slappa, sola, bada & upptäcka en massa nytt. Men tillbaka till festen, så kommer det bli med ett par vänner, familjen Azevedo o förhoppningsvis familjen Leal, sedan jag o min familj o den nya Au Pairen. Sedan dagen efter ska jag säga hejdå till min värdfamilj på riktigt, jag kan redan se framför mig hur blödig jag kommer vara, hur jobbigt & känslosamt. Det är det redan när jag pratar om det. Men jag är väldigt lycklig lottad att ha en sådan underbar värdfamilj som jag har! Jag kan ju alltid komma tillbaka o hälsa på. I alla fall, sedan resten av veckan efter kommer jag spendera nere hos the Azevedo's. Behöver lite ensamtid med dem innan jag åker o sedan kör Janita mig till flygplatsen på fredagen. OMG. Det är något jag inte vill tänka på än! 

Det är konstigt egentligen hur känslorna kan skifta så mycket på en o samma gång. För oavsett hur mycket ångest jag har över att lämna mitt älskade andra hem & San Francisco, så kommer det ju inte ifrån hur mycket jag längtar tills jag kommer hem. Jag kan se framför mig när jag kommer fram på flygplatsen o när jag får se mina älskade små syskon o mamma - hur allt kommer brista o hur jag aldrig kommer vilja släppa dem igen. O ja, nu kommer tårarna igen. Ibland har jag haft mardrömmar om att ingen är på flygplatsen när jag kommer, att alla har glömt bort mig. Det är hemskt! Förhoppningsvis blir det inte så. Åh vad jag längtar, att vara hemma med familjen igen, träffa alla mina vänner o bara vara. Det kommer vara magiskt. 

O med det magiska tänkandet får jag ta o avsluta detta inlägget. Annars kommer jag skriva på om en massa onödiga saker som kommer vara totalt ointressant. Ja ni fattar haha! Jag ska snart försöka sova, men första mumsa lite mer på mitt marabou choklad, som jag för övrigt har ätit på under tiden jag skrivit detta. Haha. Kan heller inte förstå att det är nyår imorgon. Jag ser fram emot det, det kommer bli en bra kväll tillsammans med min familj o familjen Azevedo. Mer om det imorgon. P&K